For ett par minuter sedan besokte jag dn.se for kanske femte gangen denna formiddag. Det finns en tragisk huvudnyhet pa dn.se idag, polismordet i Nykoping. Tragiskt? Ja, onekligen! Men det ar inte det som fangar min uppmarksamhet denna torsdagsformiddag, utan det ar en kvinna vid namn "Kickis Åhré Älgamo". Kickis Åhré Älgamo. Ett namn som fastnar. Ett namn som fascinerar. Att Kickis Åhré Älgamo ar kriminalinspektor och expert pa hedersrelaterat vald gar liksom mig forbi.
Men nu nar jag anda uppmarksammar denna kvinna ar det val anda pa sin plats att jag ocksa beror hennes bidrag till sammhallsdebatten: "Regeringen måste stoppa arrangerade äktenskap", en debattartikel hon skrivit tillsammans med moderaten Ulf Kristersson. Receptet stavas lagstiftning mot arrangerade aktenskap, havdar duon. Jag haller inte med och havdar att ett arrangerat aktenskap inte behover vara av ondo, och att det faktiskt inom kulturen med arrangerade aktenskap gors framsteg! Den moderna aktenskapsformedlingen har antagit en skepnad som i mangt och mycket liknar vasterlandsk internet-dejting, med skillnaden att parternas foraldrar har ett sjalvskrivet ord med i laget.
Mina indiska vanner Abhi och Panna ar ett exempel pa ett modernt arrangerat aktenskap. Bada ville gifta sig, de letade och letade och hittade till slut varandra med sina foraldrars hjalp. Vad ska forbjudas i det!? Det gar uppenbarligen att borja i "fel" ande, dvs. 1) bestamma att man vill gifta sig och 2) med de medel som star till buds, hitta en lamplig make/maka. Sjalvklart ska detta inte innebara nagon form av tvang, men vad ar det egentligen for skillnad om det ar dina foraldrar, vanner eller Internet som agerar aktenskapsmaklare?! Tank att det faktiskt finns svenska medborgare som vill inga arrangerade aktenskap?! Nu bor ju inte dessa tva i Sverige, men artikeln visar anda pa ett annat synsatt nar det galler aktenskap: Föräldrarna valde "den rätta" åt Monish. Ibland forundras jag over denna tendens att skrika "Forbjud! Forbud!" sa fort man stalls infor ett delikat problem som bottnar i en frammande kultur. Vakna! Pa samma satt som manniskor fran andra kulturer maste respektera svenska varden, maste 'vi svenskar' ocksa oppna vara ogon och sinnen lite for att se helheten. Respect!
Over and out (for lunch).
Men nu nar jag anda uppmarksammar denna kvinna ar det val anda pa sin plats att jag ocksa beror hennes bidrag till sammhallsdebatten: "Regeringen måste stoppa arrangerade äktenskap", en debattartikel hon skrivit tillsammans med moderaten Ulf Kristersson. Receptet stavas lagstiftning mot arrangerade aktenskap, havdar duon. Jag haller inte med och havdar att ett arrangerat aktenskap inte behover vara av ondo, och att det faktiskt inom kulturen med arrangerade aktenskap gors framsteg! Den moderna aktenskapsformedlingen har antagit en skepnad som i mangt och mycket liknar vasterlandsk internet-dejting, med skillnaden att parternas foraldrar har ett sjalvskrivet ord med i laget.
Mina indiska vanner Abhi och Panna ar ett exempel pa ett modernt arrangerat aktenskap. Bada ville gifta sig, de letade och letade och hittade till slut varandra med sina foraldrars hjalp. Vad ska forbjudas i det!? Det gar uppenbarligen att borja i "fel" ande, dvs. 1) bestamma att man vill gifta sig och 2) med de medel som star till buds, hitta en lamplig make/maka. Sjalvklart ska detta inte innebara nagon form av tvang, men vad ar det egentligen for skillnad om det ar dina foraldrar, vanner eller Internet som agerar aktenskapsmaklare?! Tank att det faktiskt finns svenska medborgare som vill inga arrangerade aktenskap?! Nu bor ju inte dessa tva i Sverige, men artikeln visar anda pa ett annat synsatt nar det galler aktenskap: Föräldrarna valde "den rätta" åt Monish. Ibland forundras jag over denna tendens att skrika "Forbjud! Forbud!" sa fort man stalls infor ett delikat problem som bottnar i en frammande kultur. Vakna! Pa samma satt som manniskor fran andra kulturer maste respektera svenska varden, maste 'vi svenskar' ocksa oppna vara ogon och sinnen lite for att se helheten. Respect!
Over and out (for lunch).
1 comment:
Samtidigt återstår problemet med föräldrar som beslutande instans. Det rara par i DN hävdar bestämt att de själva hade sista ordet. Jovisst, detta mådända vara sant i detta specifika fall då de hade samma åsikt som sina föräldrar.
Själv delar jag för närvarande hus med två indiska flickor, som gång på gång hävdar sitt oberoende, inom rimliga gränser...
/Henric.
Post a Comment