Under den gagna helgen har jag varit med om en del saker som sager ratt sa mycket om hur det ar att leva pa den engelska landsbygden. Vi borjar fran borjan med fredag kvall.
Fredag kvall: Gar en langpromenad pa sju kilometer med Douglas efter jobbet. Tar regnkappan pa mig - man vet ju aldrig nar himlen behagar oppna sig - och svettas ordentligt nar jag gar upp till The Devil's Kneading Trough. Tar igen mig en liten stund innan vi traskar vidare. Efter en stund nar vi en farhage dar en samlad tropp far star och blanger pa oss nar vi traskar forbi. Hela tiden har jag Douglas i koppel och under uppsikt sa att han inte ska grava ner nosen alldeles for djupt i farbajs, och samtidigt forsoker jag undvika att trampa i nagon av dessa miljoners bajshogar. Ja, jag har givetvis knahoga stovlar men anda... Kan jag undvika att trampa i bajs, sa gor jag det! Val hemma efter en dryg timmes promenad, tar jag en kall dusch eftersom jag inte varmer upp vattnet i varmvattenberedaren med mindre an att jag ska tvatta haret eller raka benen. Gor mig sedan skitsnygg i en lagom blingig outfit: klackeskor, guldlinne, svart kofta och jeans + stora vintage orhangen med en massa parlor pa, rott diadem och sotiga ogon. Hamtar upp min kompis Agnieszka och kor till Canterbury for att fira min kollega Emmas 25-arsdag. Emma ar en snall tjej som jag inte har nagonting gemensamt med. Hon ar inte ens nationalekonom fran borjan utan 'jordbruksingenjor' sa inte ens samhalle, ekonomi och politik kan man snacka med henne om. Hon ar geekig pa ett skont satt. Ar totalt hjalplos nar det galler stil och hennes enda fritidsintresse ar bagskytte, som hon garna pratar om dagligen. Visst, jag har orienterat men jag vidhaller fortfarande att det ar en cool sport. Jamforelsevis, i alla fall. Anyways, sa gar vi pa lokal for att dricka drinkar. Jag kor ju bil sa jag dricker en lemonad pa det forsta stallet for att sedan drista mig till en halv pint heineken shandy (halften heineken och halften lemonad) pa stalle nr 2 for att fa ut i alla fall nagonting av kvallen, och angrar genast att jag inte bestallde en helt vanlig ol. Hade anda kunnat kora... :( Agnieszka ar trott sa det blir en tidig kvall. Ar hemma redan halv tolv. Kollar pa TV och tanker att jag verkligen maste utvidga min umgangeskrets. Lillgammal som jag ar kanner jag ett starkt behov av att omge mig med mogna kvinnor och man i aldern 28-35(40, om vi snackar karlar) som inte bestaller appeljuice pa en pub, som har stil och nagonting att saga. Hur ska jag bara mig at? Jag ar ett kap. Bade som van och potentiell flickvan. Men hur ska jag hitta till min marknad? Och hur ska jag marknadsfora mig?! Kanner av starka barriers to entry, har.
Lordag: Hundvaktsdag. Ska vara hundvakt hemma hos en kollega 6 miles fran Wye. Det sporegnar. Det ar uppfor i princip hela vagen. Kraftiga stigningar. Jag kor langsamt med min automat-Golf uppfor backarna eftersom sikten ar dalig trots att vindrutetorkarna gar for fullt. Jag kommer halvvags och pa ett kron stannar bilen. Lyckas rulla in pa en sidovag och stalla bilen vid vagkanten. Lyckligtvis har jag hamnat i nagon form av civilisation. Dar finns ett hus. Forsoker starta bilen och det gar bra, men jag kan inte backa tillbaka ut pa vagen. Piss. Helvetes javla skit!!! Och ingen tackning pa mobilen. Fan, aldrig nagon tackning pa mobilen. Jag kan alltsa inte anvanda mig av livlinan fraga en van. Tar mod till mig och knackar pa i stugan. Bingo! Det visar sig att innehavaren, Anne, ar en angel pa jorden och erbjuder sig att skjutsa mig och Doggen till Waltham. Ska bara rulla bilen lite forst men da startar den! Hon erbjuder sig da att folja efter mig i sin bil utifall Fred skulle fa for sig att stanna igen. Och tur var val det! For i den sista backen till Waltham stannar bilen och jag har inget annat val an att fort som fan innan rattlaset slar till, rulla bakat in i en motesplatsficka. Thank God for Anne!!! Skulle man overleva pa landet utan manniskor som denna kvinna?! Jag skulle uppenbarligen inte det.
Val i Waltham far jag tackning pa mobilen ute pa ett oppet falt och kan ringa farsan som upplyser mig om att jag formodligen kort for sakta och kanske borde ha vaxlat om automaten till 2:an. Kanner mig smatt brudig. Men hey, man lar sig visst nat nytt varje dag! Senare under kvallen knatar jag ivag till bilen. Vill ju inte lamna den i en uppforsbacke, i en kurva, pa en enfilig vag utan gatlysen over natten. Och mycket riktigt. Pa 2:an gar Fred som skjuten ur en kanon. Thank God for farsan!!!
Sondag: Hundvaktar och kollar pa TV. Aker hem till byn for att agna mig at min nygamla passion: e-bay. Har idag vunnit denna fantastiska klocka och sansat mig nar det gallde en klanning som hann bli lite for dyr. Och med tanke pa mitt nuvarande umgange sa ar det kanske inte nagon storre forlust. Kan tyvarr inte vara saker pa att jag skulle fa nagon anvandning for den klanningen, tyvarr. Sparar mina slantar istallet for att imorgon ga in som aggressive bidder och bjuda pa en lite mer vardagsbetonad klanning i en av mina absoluta favoritfarger. Turcose.
Armbandsklockan jag vann for £10.50:
Fredag kvall: Gar en langpromenad pa sju kilometer med Douglas efter jobbet. Tar regnkappan pa mig - man vet ju aldrig nar himlen behagar oppna sig - och svettas ordentligt nar jag gar upp till The Devil's Kneading Trough. Tar igen mig en liten stund innan vi traskar vidare. Efter en stund nar vi en farhage dar en samlad tropp far star och blanger pa oss nar vi traskar forbi. Hela tiden har jag Douglas i koppel och under uppsikt sa att han inte ska grava ner nosen alldeles for djupt i farbajs, och samtidigt forsoker jag undvika att trampa i nagon av dessa miljoners bajshogar. Ja, jag har givetvis knahoga stovlar men anda... Kan jag undvika att trampa i bajs, sa gor jag det! Val hemma efter en dryg timmes promenad, tar jag en kall dusch eftersom jag inte varmer upp vattnet i varmvattenberedaren med mindre an att jag ska tvatta haret eller raka benen. Gor mig sedan skitsnygg i en lagom blingig outfit: klackeskor, guldlinne, svart kofta och jeans + stora vintage orhangen med en massa parlor pa, rott diadem och sotiga ogon. Hamtar upp min kompis Agnieszka och kor till Canterbury for att fira min kollega Emmas 25-arsdag. Emma ar en snall tjej som jag inte har nagonting gemensamt med. Hon ar inte ens nationalekonom fran borjan utan 'jordbruksingenjor' sa inte ens samhalle, ekonomi och politik kan man snacka med henne om. Hon ar geekig pa ett skont satt. Ar totalt hjalplos nar det galler stil och hennes enda fritidsintresse ar bagskytte, som hon garna pratar om dagligen. Visst, jag har orienterat men jag vidhaller fortfarande att det ar en cool sport. Jamforelsevis, i alla fall. Anyways, sa gar vi pa lokal for att dricka drinkar. Jag kor ju bil sa jag dricker en lemonad pa det forsta stallet for att sedan drista mig till en halv pint heineken shandy (halften heineken och halften lemonad) pa stalle nr 2 for att fa ut i alla fall nagonting av kvallen, och angrar genast att jag inte bestallde en helt vanlig ol. Hade anda kunnat kora... :( Agnieszka ar trott sa det blir en tidig kvall. Ar hemma redan halv tolv. Kollar pa TV och tanker att jag verkligen maste utvidga min umgangeskrets. Lillgammal som jag ar kanner jag ett starkt behov av att omge mig med mogna kvinnor och man i aldern 28-35(40, om vi snackar karlar) som inte bestaller appeljuice pa en pub, som har stil och nagonting att saga. Hur ska jag bara mig at? Jag ar ett kap. Bade som van och potentiell flickvan. Men hur ska jag hitta till min marknad? Och hur ska jag marknadsfora mig?! Kanner av starka barriers to entry, har.
Lordag: Hundvaktsdag. Ska vara hundvakt hemma hos en kollega 6 miles fran Wye. Det sporegnar. Det ar uppfor i princip hela vagen. Kraftiga stigningar. Jag kor langsamt med min automat-Golf uppfor backarna eftersom sikten ar dalig trots att vindrutetorkarna gar for fullt. Jag kommer halvvags och pa ett kron stannar bilen. Lyckas rulla in pa en sidovag och stalla bilen vid vagkanten. Lyckligtvis har jag hamnat i nagon form av civilisation. Dar finns ett hus. Forsoker starta bilen och det gar bra, men jag kan inte backa tillbaka ut pa vagen. Piss. Helvetes javla skit!!! Och ingen tackning pa mobilen. Fan, aldrig nagon tackning pa mobilen. Jag kan alltsa inte anvanda mig av livlinan fraga en van. Tar mod till mig och knackar pa i stugan. Bingo! Det visar sig att innehavaren, Anne, ar en angel pa jorden och erbjuder sig att skjutsa mig och Doggen till Waltham. Ska bara rulla bilen lite forst men da startar den! Hon erbjuder sig da att folja efter mig i sin bil utifall Fred skulle fa for sig att stanna igen. Och tur var val det! For i den sista backen till Waltham stannar bilen och jag har inget annat val an att fort som fan innan rattlaset slar till, rulla bakat in i en motesplatsficka. Thank God for Anne!!! Skulle man overleva pa landet utan manniskor som denna kvinna?! Jag skulle uppenbarligen inte det.
Val i Waltham far jag tackning pa mobilen ute pa ett oppet falt och kan ringa farsan som upplyser mig om att jag formodligen kort for sakta och kanske borde ha vaxlat om automaten till 2:an. Kanner mig smatt brudig. Men hey, man lar sig visst nat nytt varje dag! Senare under kvallen knatar jag ivag till bilen. Vill ju inte lamna den i en uppforsbacke, i en kurva, pa en enfilig vag utan gatlysen over natten. Och mycket riktigt. Pa 2:an gar Fred som skjuten ur en kanon. Thank God for farsan!!!
Sondag: Hundvaktar och kollar pa TV. Aker hem till byn for att agna mig at min nygamla passion: e-bay. Har idag vunnit denna fantastiska klocka och sansat mig nar det gallde en klanning som hann bli lite for dyr. Och med tanke pa mitt nuvarande umgange sa ar det kanske inte nagon storre forlust. Kan tyvarr inte vara saker pa att jag skulle fa nagon anvandning for den klanningen, tyvarr. Sparar mina slantar istallet for att imorgon ga in som aggressive bidder och bjuda pa en lite mer vardagsbetonad klanning i en av mina absoluta favoritfarger. Turcose.
Armbandsklockan jag vann for £10.50:
Klanningen som jag struntade i (jag vet den ar snygg): 
Och klanningen som jag fortfarande hoppas pa: 
Nu ska jag sluta pladdra, ga hem till min hund och glo pa TV. Eventuellt haller Diana-jippot fortfarande pa och jag kan med lite tur fa se en skymt av den charmige rodtotten prins Harry: 
Cheers!!!
1 comment:
Visst är du, ett kap alltså!
(där fastnade jag i din beskrivning av ett par dagar på landet i England...)
En sak till, cool och orientering har inte med varandra att göra.:)
Post a Comment